Nu när jag börjar må bättre har jag också börjat inse hur dåligt jag mått, går knappt att beskriva... Man har levt i en bubbla, inte vetat hur man ska hantera problemet, undvikit folk, vänner och varit så osocial som möjligt. 

Att vara glad, skratta och njuta av livet har knappt existerats, i allfall inte på djupet. 

Jag har nu börjat förstå hur mycket jag har missat bland vänner och familj, glömt att njuta av livet ha roligt. Jag träffade mina tjejkompisar nyligen och så mysigt och roligt har jag inte haft/känt på länge. Jag har mest "suttit med" varit i egna tankar. När jag nu tänker tillbaka har jag mått psykiskt dåligt antagligen i mer än två år men sakta men säkert har jag börjar hittta tillbaka till allt.

 

Det är svårt att beskriva hur mycket en barnlöshet påverkar en person och ett förhållande men mycket är det. Det är påfrestande och jobbigt men vi har alltid kunnat prata om det med varandra trotts att vi har reagerat och accepterat det på olika sätt.

Vi ville skaffa barn, vi försökte och inget hände och valde att avvakta lite till trotts att det hade gått lång tid och vi hade till och med hunnit pausa mellan försöken. Vi hade redan insett att något var fel, det gick inte. Det var dags att söka hjälp. Det var efter nästan eller mer än 1,5 år av försök vi tog vi kontakt med läkare och barnmorska. Vid denna tidpunkten fanns det ingen som visste att vi ens försökte skaffa barn vilket gjorde att det var extra jobbigt. Allt barnprat och alla som blev gravida blev en enorm påfrestning. Att då ingen visste gjorde att det inte fanns någon att prata med om ens tankar och känslor mer än ens partner som också mådde dåligt. Vi bröt ihop och började sakta gå ut med vad vi höll på att gå igenom, en utredning för barnlöshet.

Det var en lättnad att gå ut med vårt problem men det var fortfarande väldigt jobbigt och är fortfarande jobbigt. Alla försök och en lång utdragen utredning har satt sina spår. Men nu äntligen hoppas vi på att vi får vårt efterlängtade barn via IVF, han/hon kommer vara så otroligt älskad!  Vi håller tummarna och hoppas så innerligt på att vår IVF behandling ska ge resultat. 

 

Jag har börjat känna mig lycklig, glad och nykär igen. Resan till vårat nuvarande läge med behandligsstart har varit tuff och är fortfarande tuff men vi ser ljuset i tunneln! och resan har gjort att jag älskar min sambo ännu mer. Min sambo är gladare och lyckligare igen och det märks. Vi har fångat upp vår kärlek, tagit upp det från allt det jobbiga, börjat njuta och ta vara på varandra igen.

 

Hur glad blev man inte av mötet på sahlgrenska...vi ska börja behandlingen om ungefär 30 dagar! Vi hade sån tur. Det såg lite mörkt ut först med att börja behandlingen innan sommaren på grund av att de har semesterstängt en månad och det sista äggplocket passade inte riktigt min menscykel. Men sen hittade de en perfekt tid, de hade fått ett återbud eller avbrott vilket gjorde att vi fick tiden! 

 

Fick ju lära mig att ta sprutor på besöket också, det var lite läskigt men jag blev överraskad av hur lätt nålen slank in i magen på mig. Så jag tror att det kommer att gå utmärkt att ta spruter.

Vi kommer att utföra den korta metoden på två veckor och ICIS. Vilket innebär att jag kommer att spruta i två veckor inför vårt äggutplock i min egna menscykel. Vid äggutplocket kommer de sen att injicera en spermie i varje ägg, två dagar senare är det insättning. Så nu hoppas vi på att vi får många ägg och att de sen blir små embryon så att vi kan sätta in ett och att det förhoppninsvis blir ett litet barn. Det finns ju aldrig någon garanti, men ungefär 70% fick barn efter alla försök. Vilket är väldigt positivt!!

 

Nu idag har jag också hämtat ut ALLA mina recept, det var några stycken. De kom fram med en stor korg med paket till mig och det kostade ju lite där efter också men resten blir gratis då jag kom upp i högkostnadsskyddet.

 

 

 

 

På måndag är det dags, spännande och nervöst!

 

Det kommer att bli ett möte inför vår behandling med IVF, ett nytt spermaprov ska in, vi ska diskutera våra resultat och boka in när vi ska börja behandlingen. Men tyvärr brukar det ta två till tre månader innan det kommer igång, men väntan är det värt när ett barn är målet.

 

Totalt är det drygt 60 % av alla par som får barn efter sina behandlingar".
(Information från sahlgrenska universitetssjukhus och bild från cyprus-ivf-5.jpg)

 

Våren har kommit och vi har grillat på balkongen dock med elgrill men vad gör det? för härligt var det. Solen stekte och det blev riktigt varmt i vårt söderläge. Snön försvinner bara mer och mer nu när solen har varit framme i flera dagar, så skönt för nu längtar man efter lite värme.

 

 

Bilden är tagen för någon månad sen så nu är snön borta från träden, men visst är den fin?

 

Tänk om jag är gravid om nån månad, häftig tanke! Såhär har vi knappt tänkt sen vi började försöka för drygt 3 år sen. Tiden tickar verkligen iväg, det går fortare än man tror.

 

Men vi har en nyhet...